Home » Hund » Apporterings- och lydnadsträning
Golden retrievern Gösta på apporteringsträning

Apporterings- och lydnadsträning

De få helger då jag inte håller kurs själv så går jag och Gösta på kurs istället.  😛  Min nästa kursstart är inte förrän efter påskhelgen så då passar vi på med egen träning. När det gäller apporteringen är jag nybörjare eftersom jag inte tidigare har tränat någon jaktträning alls. Där är det alltid nyttigt att få råd och tips av dem som har hållit på länge.

Så igår var vi uppe tidigt och åkte ut till Vad och träffade jakt-gänget i Goldenklubben. Där drillades vi i inkallning, linjetag och enkelmarkeringar. Det var jag som tränade med Gösta men maken var med som åskådare för att lära sig också. Gösta fick med beröm godkänt även om både han och jag förstås gjorde en del missar. Det vi ska träna mer på är linjetag, att han faktiskt ska springa rakt ut dit jag visar. Nu gjorde han det de flesta gångerna men inte alltid rakt. Vid ett tillfälle tyckte han att det var urbota dumt att springa ända dit bort när han redan hade sett en dummy på närmare håll.  😉

I dag var vi vid Hallstahammars brukshundsklubb och tränade på jaktlydnad. Mycket träning på linförighet (fotgående) och det vet jag att vi behöver träna mycket mer på. Han kan gå fot en liten bit men sedan tappar han fokus alldeles. Speciellt när läraren dessutom börjar sprida ut leksaker (däribland hans favorit-rävsvans!) på planen- DÅ blev det väldigt svårt!

Stadga och stanna-kvar är han jätteduktig på, det har han varit ända sedan vi tog över honom. Att jag går runt honom, bollar med leksaker och godis stör inte honom alls. Han tittar på mig och undrar när han ska få belöningen, men han sitter kvar. Men när jag skulle göra det ännu svårare, att kliva ÖVER honom, då ville han inte längre vara med. Så där får vi börja att träna honom på att bara kliva ett litet steg över hans rumpa.

Inkallningen fungerade också riktigt bra, trots störningen av en tik som precis slutat att löpa. Vid ett tillfälle tjuvstartade han dock med några mikrosekunder. Precis när jag drog in andan för att blåsa i visselpipan stack han iväg. Ett kom ihåg till mig där är att stoppa pipan i munnen redan när jag lämnar honom för vi tror att det var den rörelsen som fick honom att starta.

Kvällen avslutades med att alla hundar skulle göra ett ”linjetag”. Hunden fick gå fot med sin ägare fram till en kon där vi lade en köttbulle på toppen. Vi vände tillbaka, fortfarande med fot och gick fram till läraren. Där skulle hunden sättas ner och kommenderas UT. Hunden ska då springa rakt fram till konen, ta köttbullen och på inkallning springa rakt tillbaka till ägaren. Det gjorde också alla hundar, även om det varierade lite med hur rakt det var och hur snabbt de kom tillbaka.

När det var Göstas tur, sprang han rakt på konen och tog köttbullen. Det dröjde några sekunder innan han insåg att han faktiskt skulle komma tillbaka också, men i hans värld ska man ju faktiskt bära något i munnen när man återvänder. Köttbullen var ju uppäten och han tittade sig runt och såg att där stod ju faktiskt en kon. Nu var den inte speciellt lätt att få ett grepp runt, så han puttade omkull den och tog ett stadigt tag i botten på den. Med konen i munnen (pekandes rakt mot mig som en strut) kom han i full fart tillbaka! Eftersom han inte såg var han sprang så höll han på att slå omkull både mig och läraren innan vi fick stopp på honom.  😛  Den synen var obetalbar och jag hoppas att läraren lyckades få det på film.

Vi har också plockat de första fästingarna på honom så i morgon ringer jag till veterinären och får ett recept på fästingtabletter!

2 comments

  1. Hahaha de kan vara väldigt innovativa när det kommer till att apportera 😀 Tur att du tillhör goldensektionen i västmanland, en mer aktiv klubb är svår att hitta. Det är verkligen speciellt att jobba med apportering, både med och mot genetiken 🙂

    • Ja det är roligt att se när de tar egna initiativ också. 😉 Då får vi säga att vi har tur som bor här och har en så bra klubb!

      Vi tränade lite apportering med Astra också fast det var på en helt annan nivå, det är knappast en ras som bryr sig om att hämta något men både hon och vi var stolta över det hon lyckades prestera. Så med envishet, träning och mycket motivation så går det att lära även ”fel” ras. 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*