Home » Hund » Din relation med hunden
Schäfer ligger och väntar...

Din relation med hunden

För ett tag sedan läste jag en tidningsartikel om Mattias Stølen Due som har kommit ut med en bok om att vårda sitt förhållande för att förebygga otrivsel och eventuell skilsmässa. Nu har jag inte alls läst den boken så den tänker jag inte kommentera, däremot fick artikeln mina tankar att snurra när det gäller relation till våra hundar.

Hur väl försöker vi förstå hunden och dess behov? Hur mycket ”lyssnar” vi till vad hunden vill eller behöver? Hur mycket projicerar vi vår vilja att passa in i omgivningen på vår hund?

I mitt arbete när jag möter hundägare som har problem med sin hund är det förvånansvärt ofta personens förväntan på hur hunden borde bete sig som är i fokus. Inte hur hunden faktiskt är som individ eller ras.

Visst möter jag hundägare där hunden har olika problem som beror på t.ex. bristande socialisering, rädsla eller värk men många gånger är det hundägaren som har ”fel” förväntningar på sin hund. Och det var nog detta som fick min hjärna att gå igång när jag läste artikeln om Mattias Stølen Due. Han säger bl.a. att  ”Många som separerar eller skiljer sig har dock en naiv syn på parrelationen”.

Många hundägare (men långt ifrån alla!) har också enligt mig en naiv syn på sitt hundägande, hunden ska finnas som lekkompis till barnen, som sällskap till den vuxne och som anledning till att ta de dagliga promenaderna. Men däremellan ska hunden helst ligga tyst i ett hörn, vilket faktiskt många hundar också gör.

Mattias fortsätter med ” att vi lever i en tid när allt tycks gå fortare och fortare; dygnets timmar räcker inte till för jobbet, barnet, vännerna, släkten, fritiden… och partnern.” Där vill jag också lägga till… och hunden! För den stackar’n ska också pressas in där någonstans. När hunden och ägaren är ute så ska hen kunna fundera på jobbproblemen eller ringa sina vänner för att på effektivaste sätt utnyttja tiden medan hunden helst lugnt och stilla ska nosa i vägkanten. Och det är här som problemen ofta brukar dyka upp! Hunden vill nämligen inte alls lugnt och stilla nosa utan den vill kommunicera med sin ägare, med grannen eller med mötande hund! Eller så vill den gärna jaga ekorren eller katten… eller kanske försöka ta reda på vart det spännande spåret tar vägen. Eller varför inte rulla sig i den inbjudande lerpölen?

NU ringer matte (ja, det är oftast matte) till mig eller till någon av mina kollegor och undrar VARFÖR beter sig min hund så illa när vi är utomhus???? För det är ju faktiskt BARA min hund som beter sig illa, alla andra hundar vi möter går ju så fint!

För oss hundinstruktörer/-psykologer är det minst lika mycket jobb i att försök få hundägaren att ändra inställning till sin hund och till dess behov som att sätta ihop ett träningsprogram till hunden. Jag brukar också skicka med rådet till ägaren att ha inställningen att gå ut för att träna hunden- inte gå ut för en promenad. Mobiltelefonen får gärna vara med ut, men den ska ligga i fickan och bara användas i absoluta nödfall och tankarna ska vara hos hunden och inte på jobbet. Och faktiskt- flera har kommit tillbaka efteråt och sagt att det har blivit en stor skillnad för nu har både ägare och hund roligt tillsammans ute! De upptäcker naturen och omgivningen tillsammans och det har gjort en stor skillnad.

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*