Home » Hund » Hur går du ute med din hund?
Hundarna Mascot och Astra i skogen

Hur går du ute med din hund?

Ett ämne som har dykt upp flera gånger under senare tid är hur man som hundägare ”ska” låta sin hund gå utomhus. Några har menat att hunden ska gå vid sidan av sin förare större delen av promenaden och andra har lite skamset påpekat att – ”Ja, det borde nog hunden göra men jag har varit lite dålig på att styra upp den”.

Nu finns det som i de flesta sammanhang inget som är rätt eller fel, det som passar för den ena hunden och hundägaren passar inte för den andra. Så jag tänkte dela med mig av mina tankar kring detta ämne.

Oftast är anledningen till att vi är ute för att hunden ska få utlopp för sina behov. Bortsett från de rent kroppsliga behoven så behöver hunden få nosa och kolla läget och ta reda på vem som har varit där innan vi kom dit. Hur ska en hund som går fot vid sidan av sin förare hela tiden få utlopp för det behovet?

Hunden Astra, Cão da Serra da EstrelaDärför brukade jag låta hundarna få gå och nosa, stanna och kanske gå tillbaka en bit om de missade någon spännande fläck. Det jag inte tolererade var att de drog i kopplet, mycket kanske beroende på att jag alltid har haft stora eller medelstora hundar med mig ut. För min del har det fungerat bra att lära hundarna att inte dra genom att stanna och vänta så snart kopplet spändes. Visst var det en himla tålamodsprövande träning innan de kom på att det inte lönade sig att dra, jag var på väg att ge upp flera gånger när det gällde Astra. Men träningen lönade sig! Hon drog sällan i kopplet som vuxen och när hon gjorde det så stannade vi som en påminnelse och sedan gick hon bra igen.

På vissa sträckor där det ofta var många cyklister eller när vi passerade övergångsställen så fick hundarna kommando ”gå fint”. Då skulle de gå på min vänstra sida med relativt kort koppel. Eftersom jag tidvis hade två hundar med mig så kunde ju inte bägge hundarna gå i fotposition utan en gick straxt framför den andra. Eftersom jag aldrig haft någon ambition att tävla så har jag inte varit så noga med just ”fot”, det fick bli ytterligare en övning som vi kunde träna på, på samma sätt som vi tränade in ett trick. För mig har det alltid varit viktigare med ”gå fint” eftersom det var ett kommando som skulle fungera i vardagen.

Dessutom har jag också varit väldigt noga med frikommando, hundarna måste få veta när mitt kommando är slut. Så när vi hade passerat övergångsstället så fick de ett ”varsågod” och möjlighet att fortsätta nosa igen. Något som jag lärde mig av Astra var att hon var jättesnabb på att förstå när mitt ”gå fint” var slut. Hon lärde sig snabbt att när vi till exempel hade gått över gatan så var det fritt fram igen. Därför fick hon fortsätta gå fint olika lång sträcka varje gång, bara för att hon faktiskt skulle lyssna på mitt frikommando.

Men under större delen av våra promenader har hundarna fått nosa, kissa, stanna och hoppa upp på stenar lite som de har velat eftersom det faktiskt mest var för deras skull som vi var ute. Men naturligtvis fick de inte alltid gå precis som de ville, hade Astra fått bestämma så hade hon alltid valt den stig som tog oss ytterligare längre bort. Även när hon egentligen inte orkade gå så långt så ville hon alltid utforska de områden som fanns bortanför där vi befann oss, det var sällan hon valde vägen hemåt igen.  😆

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*