Home » Hund » När man väntar på något… ähum… mindre gott
Gösta, golden retriever med sin dummy i skogen

När man väntar på något… ähum… mindre gott

I söndags var jag och Gösta på kurs i apportering, väldigt nyttigt för min del! Det är alltid lättare att stå vid sidan av och titta och det är ju svårt när man själv tränar. 😉 Men nu kunde jag få synpunkter på vad jag borde tänka på framöver.

Vår instruktör Karin såg direkt att Gösta ansåg att dummyn var hans byte och att han inte gärna ville släppa den. Det har jag ju i och för sig också märkt men det blev så mycket tydligare när hon kunde visa. Så jag kommer att träna mycket på att han ska få känslan av att vara stolt över att få apportera in den istället för att ha känslan att ”haha- nu har jag den!”.

Jag hade tidigare provat några gånger att jobba med handtarget på Gösta fast då utan dummy. Nu kommer han få greppa dummyn och sedan dutta med nosen på min hand samtidigt som jag klickar honom. Då kommer vi troligen att få ett roligare avlämnande. Dessutom kommer vi att vara mer noggranna med att erbjuda ett attraktivt byte när han har något som vi vill att han ska lämna över.

Det finns naturligtvis många skillnader mellan Gösta och Astra, det är ju två helt olika hundtyper. Astra kunde tugga på våra saker när hon var riktigt liten, då rök både mobiltelefoner, radiostyrda leksaker och annat. Men när den perioden var över kunde vi ha katternas småleksaker ligga framme utan problem. Med Gösta fungerar det inte alls, ALLT som får plats i munnen hamnar där! Absolut inga små bollar, plyschmöss, eller gosedjur får finnas framme- endast stora tuggvänliga repknutar.

I går hade vi varit ute med Gösta och eftersom det var kallt så hade jag mina tunna vantar på mig. När vi kom in lade jag dem på bänken i tvättstugan medan jag tog av mig jackan. Sedan kom jag på att jag skulle hämta en sak i förrådet så jag lämnade Gösta kvar inne och gick ut i några minuter. När jag sedan kom in igen insåg jag att under den korta tiden, har han tagit en av vantarna och ätit upp den!  🙄 Efter att ha rådgjort med en veterinär beslöt vi oss för att vänta och se om vanten kommer ut den naturliga vägen. Förhoppningsvis så sätter den sig inte på tvären i tarmen någonstans! Så just nu inspekteras högarna som Gösta lämnar efter sig lite extra noggrant…

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*