Home » Hund » Ser du och hunden på världen ur samma synvinkel?
Golden retrievern Gösta leker med en pinne på isen
Gösta leker med en pinne

Ser du och hunden på världen ur samma synvinkel?

Att försöka se saker och ting ur en annan individs synvinkel är inte alltid så lätt. Är du lite uppmärksam kommer du att se detta varje dag i olika sammanhang. Kollegan som tycker att du är petig när du vill att kaffemuggen ska ställas in i diskmaskinen direkt, när hen istället menar att den kan ställas in när ni slutar för dagen. Partnern som inte bryr sig om att julgardinerna hänger kvar till påsk- vad då?! gardiner som gardiner… Och i ett lite större perspektiv finns alla meningsskiljaktigheter om de olika landområdena i världen, är det Israel eller Palestina som äger rättigheterna till marken?

För att återgå till vår del av tillvaron, ser du världen med samma ögon som hunden? Där kan jag på en gång svara nej. Hur kan jag så kategoriskt säga hur du ser på din hunds tillvaro? Du kanske är riktigt duktig på att sätta dig in i hundens tillvaro och förstå vad den vill och behöver?

Jo, helt enkelt för att hunden inte SER på världen, den DOFTAR på världen. Det är klart att hunden också använder synen till att ha koll på omgivningen men i första hand använder den doftsinnet. Hur de fördelar intrycken mellan doft- och synsinne är olika på olika hundar. En vallhund är avlad för att använda synen mycket mer än en jakthund som ska lita mer till sin nos. Sedan kan vi också träna dem till att använda det ena sinnet mer än normalt också. Men generellt sett så lever hundarna i en doftvärld medan människorna lever i en synvärld. Här kan det ofta krocka.

När jag frågar hundägare varför de skaffade hund får jag ofta svaret att en av anledningarna var att de skulle få komma ut och röra på sig mer. Så när vi är ute och går med hunden så vill vi röra på oss. Vi upplever ju tillvaron vart eftersom vi rör på oss, vi ser hur omgivningen förändrats sedan sist, medan hunden behöver stå still för att upptäcka detsamma. Den måste få tillåtelse att nosa på de spännande doftfläckarna för att veta vem som har varit där och vad som har hänt sedan sist.

Låt därför hunden få upptäcka sin värld också! Är hunden lös så är det inga problem men många hundar måste ju vara kopplade och då måste du som förare också tillåta hunden att stanna och nosa. Hur du rent praktiskt löser det finns det många varianter på, vissa bestämmer sig för att hundpromenaderna ska vara på hundens villkor och låter hunden gå och strosa hela vägen. Andra delar in promenaden i olika block, där en bit ska vara fri att nosa, en bit ska vara rask promenad för motionens skull och sista delen ska användas för träning. Ytterligare andra använder ”gå och nosa” som en belöning efter att ha tränat hunden.

Jag har nog en blandad inställning, oftast låter jag Gösta få nosa som han vill men om han fastnar på en fläck (löptik?) så kan jag avbryta honom efter en liten stund. Är det mycket som händer runt omkring (barn, cyklar, trafik osv.) så har jag en striktare promenad tills det lugnar ner sig och då får han ett ”varsågod” att gå och nosa igen. Ibland lägger jag in en sträcka där vi ska träna på något innan han återigen är fri att nosa. Det jag däremot inte tillåter är att han går och nosar och kissar om han har något i munnen som jag bett honom att bära. Har han fått en dummy eller min vante så måste han lämna av den först innan det är ok att nosa. Har han däremot själv hittat en pinne så får han göra som han vill med den.

Hur gör du med din hund? Har du några tankar bakom hundpromenaderna?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*