En av våra vuxna söner och hans fru har en katt som vi ibland är kattvakt åt. Han och Aksel fungerar bra ihop, det är ju inte så att de leker med varandra, men de kan ligga tillsammans och de kommer båda två när det vankas mat. De har ju dessutom nästan identiska färger på pälsen! 😉
Bagheera är snart 10 år gammal och har bott större delen av sitt liv som innekatt hos son och sonhustru. Som kattunge kom han dock till en livlig barnfamilj och det passade honom inte alls. Så småningom fick han därför byta hem och blev betydligt lugnare och säkrare.
De första gångerna vi träffade honom försvann han in under deras säng så fort vi kom innanför dörren. Där stannade han sedan tills vi hade åkt igen. Efter några gånger vågade han sig fram, även om han inte ville komma nära.
Numera är det inga problem för oss, han kommer gärna upp i sängen och han tillåter (nästan 😊) att jag borstar hans tänder.
Får vara ute i sele
När han bor hos oss får han komma ut i trädgården, kopplad i en sele. Det är otroligt spännande! Insekter som flyger förbi och massor av gott gräs att äta.
Så varje morgon efter att han har fått frukost, sätter han sig innanför altandörren och jamar för fullt. Öppnar vi så att han får komma ut i uterummet så kan det duga. Men helst vill han bli kopplad och få gå ut i trädgården.
Barn är fortfarande läskiga
Men barn är han fortfarande rädd för! När våra barnbarn kommer över på besök så försvinner han snabbt upp till vår övervåning och kryper in bakom några möbler. När barnen sedan antingen, har försvunnit ut eller åkt hem då vågar han sig ned igen.
Vi har förstås pratat med barnen om att han är rädd för dem och att de inte får springa upp på övervåningen när han är där.
Men i går hade vi bara August (5 1/2 år) hos oss i några timmar. Bagheera försvann upp för trappen som vanligt så fort han hörde att de kom.
Men efter någon timme så gick jag och August upp till vårt arbetsrum. Jag gick och hämtade Bagheera som låg i ett annat rum och bar honom till arbetsrummet.
Där satte jag mig ner med honom i knäet och strök honom sakta över pälsen. Jag och August pratade med honom och han fick nosa lite försiktigt på August hand.
Augusts familj har flera katter så han vet att man måste ta det försiktigt med dem. Han fick också klappa honom och Bagheera låg lugnt kvar i mitt knä.
Och på en femårings vis ville han förstås veta allt om varför Bagheera var rädd, hur många barn som familjen hade haft och vad de hade gjort för att han skulle bli så rädd. Jag hade ju inte så många svar på de frågorna, så han konstaterade slutligen -”Man ska vara snäll mot ALLA djur!”. Och det har han ju så rätt i!
Lite senare kom faktiskt Bagheera ner för att äta innan han återigen försvann upp för trappan- ett väldigt stort steg för honom! 😻
