Vi har fått veta att Aksel har ont i ländryggen, så nu har vi fått en förklaring på hans annorlunda beteenden under hösten.
Anledningen till att vi tog kontakt med veterinären var en kombination av olika beteenden hos honom. En första indikation att något inte var som det skulle, var att klorna på framför allt den ena baktassen aldrig behövde klippas. Han slet helt enkelt ner dem när han rörde sig. Det såg vi sedan också tydligt de få dagar vi hade lite snö, det blev släpspår i snön när han gick.
Ett beteende som inte stämde var när vi träffade Aksels kompis Shanti. Då ville inte Aksel längre följa med honom upp på deras olika stenar i skogen. När Shanti hoppade upp så som de alltid har gjort, så stod Aksel kvar på marken och tittade.
Han ville heller inte åka bil, det gick så långt att han vägrade hoppa in i bilen. Vi har en ramp kvar som Astra hade en gång i tiden när hon behövde hjälp att ta sig in i bilen. Den plockade vi fram, men Aksel ville inte använda den heller.
Varje gång han behövde åka bil så fick jag lyfta in honom mot hans vilja och det är naturligtvis inte bra. Jag satt också i baksätet flera gånger för att se hur han reagerade när bilen rullade. Han har alltid lagt sig ner så fort vi startar och då ser vi ju inte honom från framsätet. Det visade sig att han flera gånger låg och skakade medan vi åkte.
Första besöket med röntgen
Det första besöket bokade vi in på vår vanliga veterinärmottagning. Där kände ortopeden igenom honom ordentligt och konstaterade att han var öm i ländryggen och i höger framben. Hon beslöt att röntga honom och där syntes en skugga mellan två kotor i ryggen. En vanlig röntgen visar ju inte riktigt vad det är alla gånger, så vi kom överens om att hon skulle skicka en remiss till Strömsholms djursjukhus.
Aksel var förstås trött efter sederingen när vi kom hem och han fick ta det lugnt. Framåt kvällen insåg vi att han hade väldigt ont. I vanliga fall är han ju aktiv och vill alltid vara med där vi är, men nu stod han bara och hängde med huvud och svans. När han klev ner från soffan vek sig hela bakkroppen och han kunde inte stå ordentligt. Då beslöt vi oss för att kontakta Agrias jourveterinär som tyckte att vi skulle ringa Strömsholms djursjukhus.
Så sent på kvällen åkte vi dit, tack och lov så bor vi bara 20-25 minuter bort. Efter en grundlig undersökning, fick han ytterligare smärtstillande och vi kunde åka hem i natten igen.
Fler undersökningar
Två veckor senare fick vi tid på Strömsholms djursjukhus. Vi träffade deras ortoped som kände igenom honom. För ovanlighets skull sa Aksel ingenting, i vanliga fall brukar han muttra lite när han blir hanterad så. Men samtidigt så visade han i princip inte alls om det gjorde ont eller inte. Det var vid ett tillfälle när hon klämde på ländryggen som han gav veterinären ett snabbt och irriterat ögonkast.
Även här blev han sederad och de tog in honom för att genomföra både en CT- och MR-röntgen. Vi fick åka hem under tiden för att komma tillbaka några timmar senare och hämta honom.
Diagnos och rehab
När de hade gått igenom alla röntgenbilder kunde de konstatera att han har en disk som buktar ut mellan två kotor i ryggraden. Troligtvis känner han inte av den hela tiden, utan det är vissa rörelser som påverkar ligamenten. Så nu är det rehab som gäller ett bra tag framöver.
Vi har träffat fysioterapeuten på Strömsholm som har gett oss några övningar som vi ska göra hemma. Aksel fick gå i vattentrasken en stund när vi ändå var där, men det blev lite mycket för honom. Dagen därpå haltade han lite igen innan han hade hunnit värma upp ordentligt.
Aksel tycker förstås att det är lite tråkigt, han får bara gå korta koppelpromenader. Han vill gärna springa lös, busa och apportera men det får vänta. Vi får försöka aktivera honom mentalt ändå. Positivt är det att han får jobba på sina balansbollar som han älskar.
Nu håller vi tummarna att allt går som det ska!
