Under vissa perioder är det mesta bara tungt och trögt, egentligen utan att det kanske har hänt något speciellt. Eller kanske är det just därför- att det inte har hänt något, något som upptar tankar och tid? Jag vet inte, men den här årstiden brukar kunna vara tung för min del.
Min sjukdom, fibromyalgi, trivs inte alls med fukt, kyla och mörker och det är tre ingredienser vi har haft gott om under flera veckor. Konstant värk i kroppen, värst under vila, vilket får mig att vakna till massor av gånger varje natt. Ofta är det bara ett mycket snabbt uppvaknande för att vända på mig och sedan somnar jag igen. Men det stör sömnen något otroligt och inte blir jag piggare och gladare av det dystra vädret heller.
Men idag sken faktiskt solen! Snön som kom i lördags tillsammans med solen idag fick tillvaron att se ljusare ut igen 😊. Visserligen var det kanske i kallaste laget för min del, -11 grader, men med varma kläder så går det också.
Astra tycker att det är skönt ute, hon rullar i snön och hon busar och far! Nu är det dessutom bra fart på henne också, även hon måste hålla värmen och det gör hon genom att hålla sig i rörelse.
Strömsholms djursjukhus
I kväll var vi på Strömsholm igen för träning i treadmillen (vattenmaskinen) och Astra var inte alls på humör för att gå i den. Den fysioterapeuten vi har träffat tidigare var ledig så nu var det en annan tjej som tog emot oss. Astra var precis lika tjurig mot henne. Vid varje försök till kontakt och gullande så vände Astra demonstrativt bort huvudet. -”Försök inte att ställa in dig hos mig, jag vet nog vad du vill”. Det talade hela hennes kroppsspråk om, mycket tydligt.
Husse fick stå och hålla emot Astras bakända för att hon inte skulle åka in i bakväggen medan jag höll emot framifrån och försökte peppa henne 😏. Fysioterapeuten funderade högt och föreslog att vi skulle släppa efter för att se vad Astra skulle ta sig till. Resultatet blev att hon tvärstannade och åkte med bandet baklänges tills hon slog i bakväggen. Första då började hon gå igen, men bara precis så mycket som var nödvändigt. Inte alls i den snabba takt vi försökte få henne till för att hålla sig i framkanten av bandet. Alltså fick vi fortsätta hålla emot. Snacka om att vara envis när hon sätter den sidan till!
Tidigare gånger har träningen delats upp på tre pass med några minuters vila mellan. Men ikväll fick hon gå 2×10 min så får vi se om det märks någon reaktion i morgon.
Efter träningen tog vi en snabb promenad i omgivningen för kvällsrastning och det tyckte Astra var sååå skönt! Hon rullade och rullade i snön och ville inte alls gå därifrån. Men med tanke på att hennes päls var våt och det var -12 grader så tyckte vi inte att det var så lämpligt att hon var ute allt för länge.
