För en liten tid sedan var jag ute och gick med en god vän till mig. Vi brukar träffas regelbundet och ta promenader någonstans i omgivningen så att även Aksel kan följa med. Vännen har ingen erfarenhet av att ha ägt någon hund, däremot är hon nyfiken och öppen för att lära sig mer om deras olika beteenden.
Vid detta tillfälle gick vi längs en ganska bred stig och på långt håll såg vi att vi skulle få ett möte med en man och hans två småhundar. När vi nästan är framme vid dem, stannar han och hans hundar börjar skälla för fullt på oss. Precis när vi passerar dem, ryter han ”Kan ni aldrig hålla tyst?!”
”Oj”, sa min vän, ”vad hände där?”
Det var en mycket berättigad fråga. Även om jag naturligtvis inte helt säkert kan veta, så har jag under många år som hundinstruktör lärt mig vad mannen troligen menade. Han försökte lära sina hundar att inte skälla på andra som passerar. Om det sedan var på oss människor eller om det var Aksel som hundarna reagerade på spelar egentligen ingen roll. Lyckades han med det, tror ni?
Naturlig instinkt
Att skälla är en naturlig instinkt hos våra hundar. Det är ett, av flera sätt för dem att kommunicera med omgivningen. Visserligen uppskattar vi människor sällan deras skall, även om det finns tillfällen då vi faktiskt vill att de ska skälla. Likafullt är det ett väldigt naturligt sätt för dem att reagera om de känner sig hotade. Bägge mötande hundar tillhörde även en ras (som jag inte vill peka ut speciellt) som är avlade till att skälla under jakt. Jag har skrivit mer om skällande hundar på Hundar som skäller och skäller.
Hundarna blev osäkra när de såg oss två personer och (i deras ögon) en stor hund som närmade sig. Eftersom de var två så kan det mycket väl vara den ena hunden som reagerar och drar med den andra. I detta fall hann jag inte se om det var en eller två som började skälla.
Det fanns plats vid sidan av stigen så att husse hade kunnat ta dem mer åt sidan, vilket han alltså inte gjorde. Han gjorde överhuvudtaget inget annat än att ryta åt dem.
Vad borde hundägaren göra i detta läge?
Korta versionen
- Förbereda hundarna på att någon kommer
- Flytta dem om möjligt åt sidan
- Hålla dem intill sig själv och gärna stå som en ”mur” mellan hundarna och oss mötande
- Förhindra att de slänger sig fram i kopplet
- Aktivera hundarna på något sätt
- Prata lugnt med dem, beröm och belöna om de tar kontakt
- Vänta tills vi har passerat, då kan ägaren locka med sig hundarna åt andra hållet
- Låt inte hundarna slänga sig över stigen för att nosa
Den längre versionen
Även om jag har ”en snäll” Golden retriever så är Aksel en hund och han reagerar också på andra hundar. Vissa har han inga problem alls med att möta, andra tycker han definitivt inte om. Möter vi en av de som han inte gillar, så kommer han att slänga sig fram i kopplet och skälla. Det krävs att jag är förberedd och gör något aktivt för att förhindra det.
Så hur tänker jag?
Innan jag ens hamnar i denna situation måste jag ha klurat ut VAD jag vill att han ska göra i stället? Och här räcker inte svaret ”jag vill inte att hunden skäller”. I mitt fall vill jag att Aksel tar ögonkontakt med mig och jag vill att han går nära mig.
Sedan kan jag beroende på situationen be honom att göra olika saker. Har jag en stor sten eller bänk i närheten kan jag be honom att hoppa upp där. Jag kan med hjälp av en riktigt god godis få honom att snurra runt eller sätta sig och räcka vacker tass (om vi är på lite avstånd från den andra hunden).
Ju fler saker jag lyckas få honom att göra, desto mer måste han fokusera på mig i stället för på den mötande hunden. Men för att detta ska fungera i en sådan svår situation måste vi ju träna på dessa saker i vardagen. Vi båda måste ju tycka att övningarna är roliga annars vill han så klart inte göra dem. Därför snurrar han lite nu och då, både på promenader och hemma. Och därför får han räcka vacker tass innan han får springa och leka med husse osv.
Förbered hunden på hundmötet
När vi är ute och går så ska jag vara fokuserad på både Aksel och omgivningen. Ingen mobiltelefon (den ligger i fickan), inga hörlurar med ljudböcker… Han får gå och nosa, vi busar lite, jag lockar med mig honom till en plats lite längre bort med nya dofter, jag gömmer godis osv. Vi är alltså ganska aktiva med varandra (och med husse eftersom han oftast är med också).
När jag ser att vi kommer att få ett hundmöte börjar jag förbereda Aksel redan i förväg. Jag pratar lugnande med honom, talar om att det kommer en hund. I vissa fall kan vi kanske fortsätta att busa lite.
Jag tar in honom till min sida. OBS! Han får ALLTID gå på den sidan som är längst ifrån den andra hunden. Kommer hundmötet på min högra sida så har jag Aksel på min vänstra sida och tvärtom. Jag ser också till att korta in kopplet så att han inte har möjlighet att plötsligt slänga sig fram.
Lite beroende på var vi är och vem vi möter så kan jag också fösa ut Aksel mer åt sidan. Vi går ut i en båge för att öka avståndet till den mötande.
Är det en hund som jag vet kan trigga Aksel så håller jag honom dessutom en aning bakom mitt ben. Aksel ska inte vara den som ”får ta första smällen” om något händer. Han ska känna att jag ligger steget före, vilket jag vet kan vara väldigt viktigt för många hundar.
Då kan jag ibland behöva att lugnt fösa honom bakom mig med hjälp av mitt ben. Jag sätter alltså mitt ben precis framför hans bringa så att han inte kommer framåt. Det blir samtidigt en signal till den mötande hunden att Aksel inte kommer att flyga på den.
Möter andra med ”eye”
Har du sett en Border Collie som vallar får, så har du troligen sett att de ofta använder ett sätt som kallas för ”give an eye”. De sänker framkroppen samtidigt som de stirrar på fåren. Beroende på hur hunden i det läget flyttar sig, kommer fåren också att flytta på sig.
Vissa hundar (inte bara Border Collie) använder det här sättet att sänka framkroppen och stirra på en mötande hund. Den mötande hunden tycker att det är obehagligt att bli uttittad och så börjar den att skälla.
Aksel gör ofta så när vi möter någon som han inte riktigt vet vem det är. För att inte han ska trigga i gång den andra hunden brukar jag antingen kliva framför honom (så att han inte kan stirra) eller puffa lite lätt på hans rygg. Då ser jag till att ha en godis i handen som han får direkt när han vänder blicken mot mig i stället. Det är alltså viktigt att ALLTID ha gott godis i fickan!
Ignorera den mötande
Som jag skrev i början så vill jag att Aksel tar ögonkontakt med mig i hundmötet. För att se och hinna fånga upp hans kontaktförsök så måste jag förstås titta på honom. Tittar jag i stället på den vi möter så kommer Aksel också att vända blicken dit.
Jag ignorerar därför den vi möter. Även om jag ibland säger hej till den andra hundägaren (bakom min rygg) så vänder jag hela min uppmärksamhet på Aksel.
Håll hunden kvar på din sida
När den ”läskiga” hunden har passerat, se då till att hålla din hund kvar på din sida av cykelbanan/trottoaren! Speciellt viktigt är det, om din hund är stressad och kanske har skällt ut den mötande.
Det är väldigt vanligt att hundarna direkt efter ett hundmöte slänger sig över till andra sidan för att nosa där den andra har gått. Låt inte din hund göra det! Varför inte?
För det första finns ju alltid risken att det kommer någon annan på cykel, moped, sparkcykel eller i värsta fall en bil. Din hund kan då bli påkörd och/eller orsaka en olycka.
För det andra, så är din hund fortfarande uppe i varv med ett högt påslag av adrenalin. Får den då gå (läs, slänga sig fram) och nosa efter den andra hunden, så kommer den att koppla ihop doften av den mötande hunden med sin upprörda känsla. Nästa gång ni sedan går där denna hund har gått, kommer din hund att få ett stresspåslag igen.
Så snart att du märker att din hund har lugnat ner sig igen (ofta skakar de av sig obehaget), då kan ni gå över till andra sidan om du känner för det.
Ibland blir det bara fel
Precis som allting annat här i livet så blir det fel ibland ändå. Det vi utsattes för förra sommaren när en hund slet sig lös och flög på oss, gör ju naturligtvis att Aksel är mer vaksam.
Andra tillfällen är när vi plötsligt möter en hund runt hörnet och ingen av oss hinner förbereda sig. Då är det bara att acceptera att det inte gick så bra denna gång.
Det händer också att vi först passerar en hund som Aksel inte riktigt är säker på, men där mötet ändå går smärtfritt. Några minuter senare dyker nästa hund upp och då har Aksel inte hunnit lugna ner sig än. Då är det svårare att få kontakt med honom.
Men när det blir fel, tänk då på att för hunden är det mest naturligt att skälla på den andra. Gör inte saken värre då genom att även du börjar skälla och gorma. Hunden inser inte att du skäller på honom/henne, du kan ju lika gärna skälla på den mötande hunden!
Vill du veta mer om träning av hundmöten? Läs då: Tips på hur du tränar på jobbiga hundmöten.
