– ”Hur väl känner du min hund?” Om jag hade funnit mig i stunden så borde jag ha ställt den frågan till kvinnan som vi mötte på den trånga gångvägen. Tyvärr kom jag inte på det förrän efteråt, så mitt svar blev mest ett förvånat – ”Jaha?”
Jag ser väldigt många konstiga saker som hundägare gör för att hantera sin hund i olika situationer. Ofta undrar jag om hunden verkligen förstår något av vad hussen eller matten vill.
Men även om jag iakttar och analyserar i tankarna så säger jag aldrig något till den andra hundägaren. Jag har ju ingen aning om vad den personen har för syfte med sitt beteende, jag kan bara gissa. Det enda undantaget är den gång jag såg en hundägare slå kopplet över rumpan på sin hund.
Blir jag tillfrågad av någon så är det en helt annan sak. Då kan jag diskutera med hundägaren om det jag har sett. Först då kan jag ge råd eftersom jag vet vad husse eller matte vill åstadkomma.
Därför blir jag så förvånad när jag plötsligt blir tillsagd av en helt främmande person om hur jag bör hantera min hund i en viss situation.
Jag har inte bett om din åsikt
I går när vi var ute med Aksel gick vi på en smal gångväg längs med Svartån här i Västerås. Jag skymtade en person som kom bakom kurvan och sa åt Aksel att stanna vid min vänstra sida. Jag var först inte ens medveten om att kvinnan hade en hund eftersom jag inte såg den bakom buskaget.
När hon fick syn på oss tog hon också in sin hund till sin vänstra sida medan hon närmade sig oss. Jag stod kvar med Aksel för att kunna behålla hans uppmärksamhet på mig, vilket gick jättebra. Han sa ingenting utan växlade mellan att titta på den mötande hunden och på mig.
Precis innan kvinnan passerar oss säger hon – ”Hundmöten fungerar mycket bättre om du fortsätter att gå med din hund”. Jag blev så överraskad så mitt svar blev helt enkelt bara -”Jaha?”
Ingen av hundarna reagerade på den andre. De tittade mest lite nyfiket så jag förstår inte hur det hundmötet skulle ha fungerat bättre. 🤔
Hur hanterar jag hundmöten?
Det finns naturligtvis olika åsikter om hur man bäst ska hantera hundmöten. Jag vet att vissa anser att det är bättre att hunden är i rörelse. Att den då inte behöver fokusera så mycket på den andra hunden. Men jag anser att det beror på dig och den hund som du har i kopplet.
När vi för många år sedan var ägare till Astra, som ju var en boskapsvaktande Cão da Serra da Estrela jobbade jag konstant med hundmöten. Jag ville att hon skulle sitta bredvid mig när vi mötte någon annan (om det var praktiskt möjligt förstås).
Hon reagerade på hundar på väldigt långt avstånd och att gå i en båge fungerade sällan för oss. Att avleda eller belöna henne med godis var lönlöst, hon hade inte märkt om jag hade dinglat med en stor stek framför nosen.
Att då få henne att sitta ner på avstånd gjorde att jag hade lättare för att fysiskt hålla henne på plats, än om hon hade haft möjlighet att slänga sig fram i kopplets längd. De gånger det behövdes kunde jag ta ett ordentligt tag i hennes sele. Om jag kände mig tryggare med ett hundmöte så märkte hon det och kunde lättare slappna av.
Annan hund, andra typer av hundmöten
Med Aksel går ju de flesta hundmöten utan problem, han är av en annan ras och är framförallt en annan individ. Ser vi en annan hund på avstånd så pratar jag med honom. Jag bemöter hans outtalade fråga med att det är lugnt, att det ”är bara en liten hund” eller ”det är den snälla hunden vi träffade häromdagen”.
Samtidigt har jag ett ganska kort koppel så att han inte kan slänga sig fram om han plötsligt skulle ändra åsikt. Så i åtta fall av tio passerar vi på behörigt avstånd medan Aksel blir belönad med gott godis.
I övriga fall blir det som med hundmötet jag berättade om ovan. Är det trångt eller ett möte med någon som jag vet inte går ihop med honom (t.ex hunden som överföll oss på midsommardagen) så stannar vi. Han behöver inte sitta ner, det räcker med att stå still och jag har honom nära mig. De flesta gånger räcker det.
Är det ett hundmöte som är lite jobbigare vänder jag ryggen mot den mötande hunden samtidigt som jag lugnt småpratar med Aksel. Kan han hålla fokus på mig, blir han belönad.
Vi står kvar tills den andra hunden har passerat och först då får han gå vidare. MEN han får inte slänga sig fram till andra sidan för att nosa efter den andra hunden! Det är kort koppel som gäller tills vi har gått några meter och jag känner att han har varvat ner. Då släpper jag efter så han kan få nosa.
