Vägen över Pyrenéerna

Delen som Gud och alla andra glömde

I går frångick vår ambition att inte köra på betalvägar. Vi skulle passera Pyrenéerna och vi kände båda två, att vi inte gärna ville ge oss in på alltför små och slingriga vägar längs bergskedjan. Speciellt som om vi inte har någon bra GPS där vi kan ställa in storleken på bilen.

Dagen började fint, vägen var bitvis lite slirig efter nattens regn men solen sken. Jag körde medan Sören satt och beundrade utsikten åt alla håll. Men ju högre upp vi kom, desto mer körde vi rakt in i molnen.

Vägen är för det mesta bra, med två eller tre filer. Men det är rejäla backar, både uppför och nerför. Varningsskyltarna avlöser varandra med både både 8 och 10 graders lutning. Vi passerade också ett stort antal tunnlar varav den längsta var ca 5 km. Så bilen fick jobba ordentligt.

För mig blev det en jobbig resa eftersom min höjdrädsla plötsligt slog till ordentligt. Jag kunde endast fokusera på var jag körde och vägrade att titta ut åt sidorna. Jag vet inte vad som hände, höjdrädd har jag varit sedan jag var liten. Men jag har ändå kunnat hantera rädslan ganska bra, men nu gick det inte. Så småningom ( i mitt tycke alldeles för länge…) kunde vi ändå stanna och byta förare och det gick lättare att få vara passagerare.

Pratande bensinpump

Att tanka bilen kan vara roligt ibland (om man bortser från priset) när man inte förstår hur det fungerar där man är. I Sverige tankar de flesta med kort direkt på pumpen, men det är inte alls lika vanligt utomlands. Vi har flera gånger letat efter var vi ska stoppa in vårt kort innan vi har insett att betala, det gör man inne i kassan.

Jag gick ut för att tanka i samband med att vi bytte förare. Efter lite letande insåg jag att detta var en mack där man fick gå in för att betala. När jag lyfte handtaget till pumpen började den plötsligt prata spanska med mig. 😮

Eftersom jag inte förstod ett dugg av vad pumpen sa, så trodde jag att jag hade gjort något fel och satte tillbaka handtaget igen. Pumpen fortsatte att prata för fullt och Sören som såg att jag såg väldigt fundersam ut kunde inte låta bli att skratta åt mig!

Tillslut förstod jag att den endast förklarade att jag var tvungen att välja typ av bränsle först innan jag lyfte handtaget och då löste det sig. Nu har det blivit ett internt skämt, att om jag känner mig ensam så kan jag alltid leta upp en bensinpump att prata med 😆

Spanska landsbygden

Den spanska landsbygden som tog vid när vi hade passerat de högsta bergstopparna måste tillhöra den del av Spanien som Gud och alla andra har glömt bort. Landskapet var brunt med i stort sett ingen växtlighet och det var fruktansvärt skräpigt överallt. Sopor, både efter vägen och längre ut i landskapet. De flesta hus vi passerade var fallfärdiga med sönderslagna fönster. All form av bebyggelse var nerklottrad, även de fåtal hus som verkade vara bebodda var fulla med tags.

Vi stannade till vid en bensinmack för att rasta Aksel, men det var knappt att vi ville låta honom gå ut. Att låta honom gå i gräskanten var helt uteslutet för där var fullt av trasigt glas. Det var en plats där vi inte ville stanna längre än nödvändigt.

Så småningom ändrade landskapet karaktär, det började dyka upp odlingar och husen såg beboeliga ut igen. Ju närmare Zamora vi kom desto bättre blev det.

Zamora

Karta över vår väg till Zamora

Zamora blev en positiv överraskning, det enda vi visste om den staden var att det fanns en bra ställplats där.

Vi hittade ställplatsen som är en vanlig parkering bredvid en park. Där stod redan ett tiotal husbilar parkerade men vi hittade en tillräckligt stor ruta som vi kunde stå på. För första gången fick vi (läs Sören) fickparkera med husbilen 😊. Men det gick bra det också.

Sören har fickparkerat med husbilen

I Spanien är det tydligen vanligt att kommunerna ordnar dricksvatten och tömning av tankar på flera vanliga parkeringsplatser. Det är ett sätt att locka turister till staden men att ändå ha en viss kontroll över det hela. Det finns dock ingen el, så har man inte gasolen på, så blir det kallt inne. Som vanligt numera, vaknade vi upp med 15 grader inne i husbilen.

Gamla delen av staden

Nu under förmiddagen har vi passat på att utforska de gamla delarna av staden. Den är omgärdad av en mur och det är ett myller av gamla hus. Katedralen är från 1100-talet men det finns även moderna hus där. De har verkligen lyckats med att få alla stilar att passa ihop. Blandningen mellan gammalt och nytt, mellan religiöst och streetart var häftig att se.

Streetart i Zamora
Religiösa skulpturer i Zamora

Aksel skrämde livet ur mig

Aksel har aldrig varit en stadshund, han brukar inte gilla när det är mycket människor eller bilar runt honom. Därför försöker vi hitta på olika saker med honom när vi är i en stad. Det är ett sätt att få honom mer positivt inställd till miljön. Han får t.ex. hoppa upp på bänkar, krypa under räcken eller gå runt lyktstolpar.

Så när vi stod vid en mur och tittade på utsikten, så hoppar han plötsligt upp på muren framför oss! 😱 Problemet var bara att bakom muren var det säkert 50 meter ner till gatan nedanför.

Tack och lov var han kopplad med sin Metizosele som har ett handtag på ryggen, så husse kunde snabbt få ner honom på marken igen. Då kan jag säga att mitt hjärta bultade ordentligt! Snacka om att han skrämde slag på oss båda.

Zamora i Spanien

Nu ska vi rulla vidare mot Portugal…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen