Vi har beslutat oss för att sälja husbilen och har i stället flyttat in i en lägenhet. En dag kommer jag kanske att berätta varför vi ger upp livet i husbil. Men just nu känns det för nära inpå för att jag ska orka det.
Förhoppningsvis dyker det upp någon annan som vill prova på att bo i en husbil och som väljer att köpa vår. Vi trivdes väldigt bra med att vara bosatta i husbilen. Det är andra omständigheter som har fått oss att fatta detta beslut.
Det är naturligtvis en stor omställning för oss men framför allt för Aksel, att först flytta från en stor villa till en husbil. Att sedan åtta månader senare flytta till en lägenhet tre trappor upp, inne i stan.
Än så länge har vi bara bott här en vecka men han har hitintills tagit det bra. Visst skäller han lite om någon annan går i trappuppgången, men det är ju inte så konstigt.
Tack och lov har vi en större park bara något kvarter bort. Därför behöver vi inte bara ta våra promenader på asfalterade cykelbanor och trottoarer. Naturligtvis passar de flesta hundägare i närheten att gå i samma park, så för Aksels del är det väldigt mycket att nosa på.
Det finns ingen möjlighet för honom att springa lös här, så det blir till att åka iväg någonstans. Men det finns gott om områden som vi når med bil inom en kvart- tjugo minuter, så det löser sig.
I dag åkte vi i väg till Johannisberg och där är det stora ytor som han kan få springa på. Eftersom vi har sommarvärme just nu så fick han bada också. Tyvärr låg det massor av pollen på vattenytan som naturligtvis fastnade i pälsen. Vi passade därför på att spola av honom när vi passerade campingen.
