Hundar i olika länder

Nu har vi precis passerat gränsen till Spanien och vi är i en stad som heter Irun. Själva staden har vi inte sett så mycket av, eftersom ställplatsen vi är på ligger vid ett köpcentrum straxt utanför. Inte världens roligaste plats men den fyller sitt syfte för att övernatta på.

Egentligen har vi en för stor husbil för att få stå här. Skylten säger max 7,5 meter långt och vår är 8,95 meter. Men medan vi stod utanför och funderade på om vi skulle bli tvungna att leta upp en ny plats, så kom kvinnan som jobbar här ut. Eftersom det inte är högsäsong och alla platser ändå inte är upptagna så släpper de in även några längre bilar. Så vi fick parkera tvärs över tre platser.

Förra natten tillbringade vi i en förort till Bordeaux, Amabares-et-Lagrave. Den ställplatsen låg i utkanten av ett villaområde så våra hundpromenader gick förbi villorna.

Naturligtvis kunde jag inte låta bli att fundera på hur olika länder hanterar sina hundar. Nu kommer jag att generalisera utifrån vad jag har sett, det finns naturligtvis olikheter inom varje land också. Men här kommer mina iakttagelser.

Tyskland

Här såg vi ofta hundägare som var ute och gick med sina hundar. De var kopplade på de flesta ställen utom på vissa större områden där de hade möjlighet att få springa fritt.

Men jag reagerade kraftigt på att ägarna väldigt ofta sa NEJ till sin hund så fort de såg att vi kom emot dem. Hundarna fick ett antal tillsägelser som började redan så fort de tittade på Aksel. När de sedan började skälla fortsatte ägaren att säga NEJ och slutade inte med det förrän långt efter att vi hade passerat. Det var som om ägarna måste säga till i förebyggande syfte, men det hjälpte ju uppenbarligen inte. EN enda hundägare mötte vi som faktiskt berömde sin hund!

Frankrike

I Frankrike verkar det skilja sig åt beroende på var du bor. På landsbygden och i de mindre städerna går hundarna nästan alltid lösa. Där får man som bilist se upp, för det är inte ovanligt att det plötsligt kliver ut en hund i gatan. Ägarna finns oftast i närheten men de har inte jättekoll på sina djur. I Mortagne-sur-Gironde fick man räkna med att det kunde komma en hund fram till oss för att kolla vem Aksel var.

Samtidigt är nog många hundar instängda i rastgårdar på landsbygden. Vi såg ibland när vi passerade att det gick flera hundar i ganska små inhägnader. Vi kunde också höra hur hundar stod och skällde.

I villaområdet i Bordeaux var det däremot nästan ingen som var ute och gick med sina hundar. De släpptes bara ut i trädgården och där fick de vara. Naturligtvis skällde de då ut alla som passerade tomten. Så på våra promenader runt området avlöste den ena hunden den andra varteftersom vi gick.

Hur det ser ut här i Spanien vet jag ännu inte, men jag kommer förstås att hålla koll 😆