Julpyntning och ställplatser

Det är 1:a december och jag konstaterar att fransmän och svenskar är helt olika när det gäller julpyntning. Åtminstone vad jag kan se från utsidan, vi har ju inte hälsat på någon fransk familj.

I Sverige lyser det stjärnor och adventsljusstakar i nästan alla fönster så här års. I många trädgårdar brukar olika ljusslingor sättas upp och kanske en gran som lyser.

Här i Frankrike finns inte ett enda ljus i trädgården, inte ens en utomhuslampa lyser. Eftersom det är kallt, bara 3-4 grader på nätterna så stänger alla sin fönsterluckor eller jalusier. Det blir med andra ord väldigt mörkt!

När vi har passerat små byar på kvällarna undrar man om de är bebodda överhuvudtaget, tills man plötsligt ser någon person som kommer ut med soppåsen. Många byar har heller ingen gatubelysning.

Men lite juldekorationer finns det i städerna, julgranen på bilden hade de placerat mitt på trottoaren! Det fanns ju ett hål (tror det var någon form av gatubrunn) där, så varför inte placera granen i hålet?!

Det är också stor skillnad mellan Tyskland och Frankrike när det gäller trädgårdarna. Mörkret har de gemensamt, även om det faktiskt fanns en och annan ljusslinga i Tyskland. Men fransmännen tycks generellt inte bry sig så mycket om sin trädgård. Möjligen att det finns någon gräsmatta (sällan välklippt) men ofta är det mest grus. Ytterst få trädgårdar som vi har sett har fina planteringar.

Däremot tycks det finnas små parker lite här och där. En iordninggjord promenadslinga, ett antal picknikbord och ibland en lekplats eller ett utomhusgym. De har varit perfekta för en hundpromenad och ofta har Aksel kunnat få springa lös en stund.

Vårt vägval

Vi var väl inte helt på det klara hur vi hade tänkt köra från början. En fundering var att åka i den östra delen av Frankrike för att ta oss ner till Lyon och Montpellier för att sedan följa kusten. Men när väderprognosen visade minusgrader och snöbyar bestämde vi oss för att istället åka mot Bordeaux. Klokt eller inte, det visar sig väl så småningom.

Just nu befinner vi oss vid Le lac de Saint-Cyr, några mil innan Poitiers. Här finns en ställplats (som vi står på), en stängd campingplats och ett friluftsområde med en sjö. På sommaren är det säkert full aktivitet här men även så här års är det en del som tar en promenad runt sjön, så även vi.

Aksel tyckte att vi var lite tråkiga eftersom han fick gå kopplad större delen. Men det satt flertalet stora varningsskyltar uppe att halten av Cyanobakterier i sjön var hög. Därför avrådde man att låta hundarna bada eller dricka vattnet. Så vi ville inte chansa att han skulle hinna ta en snabb vända ner till sjön innan vi fick stopp på honom.

Hitta platser att övernatta

Hur hittar vi de olika ställplatserna? Dels finns det många som har skrivit om platser de har besökt, problemet är att de ofta kan vara inaktuella. Sedan går det bra att googla, det gäller bara att lista ut vad de kallas för på respektive språk.

Vi har hittat (förutom allmän sökning) två bra appar. Appen TopPlatz har många ställplatser i bland annat Tyskland samlade. Men i Frankrike fungerar inte den appen alls, där är det Camping-Car park som gäller. I den sistnämnda finns en kedja med ställplatser ”Aire Camping-car park” som alla ska hålla en viss lägsta standard. De flesta har el, färskvatten och tömning av tankar men det framgår tydligt vilka som har resp. inte har detta. Några få har också toaletter men de har vi aldrig använt oss av.

Generellt tycks det dock vara 6A som gäller i hela Frankrike, vi är bortskämda med 12-16A i Sverige. Det innebär att värmesystemet inte kan stå på mer än 1kW och då blir det kallt under natten! Vi kan låta gasolen stå för en del, men vi vet ännu inte hur mycket vi gör av med. Inte heller vet vi hur lätt/svårt det är att fylla på med ny. Därför försöker vi snåla och då vaknar vi med ca 15-16 grader inne på morgonen 😶‍🌫️. Det får bli en läroperiod helt enkelt.

Aksel och husbilen

Det går betydligt bättre för Aksel att åka husbil nu. Han är inte överförtjust men så fort motorn startas så går han och lägger sig på sin plats. Han lägger sällan ner huvudet men han flåsar inte alls längre som han gjorde i början. Överhuvudtaget verkar han inte speciellt stressad. Har vi åkt länge så kommer han och buffar på oss och tycker att det börjar bli dags att stanna.

Men vi kör sällan mer än max två timmar innan vi tar en paus. Då får han chans att komma ut en stund, dricka lite vatten eller kanske äta lite.