I kväll har jag haft teorilektion för den grupp som börjat gå kursen i Hundmöten & hundsignaler. När det gäller hundmöten finns det hur mycket som helst att prata om. Varför beter sig hunden som den gör, hur du som ägare förstärker beteendet och så vidare.
Men något som kommer upp varje gång jag håller denna kurs är ägarnas skamkänslor för sin hunds beteende. Det brukar ofta vara någon som vågar berätta att hon (oftast är det en kvinna) skäms för att hunden beter sig ”fel”. Och det brukar bli en påtaglig lättnad i lokalen när de andra också vågar säga att de känner detsamma. Jag vet hur det är, jag har också känt skam över hur Astra kunde göra utfall mot andra hundar, framförallt när hon var yngre.
Vad är då skamkänslor? Enligt uppslagsverk så är det en upplevelse av att förlora sitt anseende eller gillande hos andra människor. Det är en självkritik och beror på vilka föreställningar du har på omgivningens åsikter.
Om vi vidareutvecklar detta resonemang till att gälla våra hundar. Vad har vi för föreställning om hundar och hundägande i stort? Nu kommer jag att generalisera, för det varierar så klart mellan olika personer. Men jag har vid det här laget träffat väldigt många hundägare och ofta pratar de om en lugn, tyst och lydig hund. En hund som man i princip kan ha med sig var som helst utan att den gör något väsen av sig. Den ska naturligtvis varna om det kommer en inbrottstjuv eller om ägaren råkar ut för en hotfull person. Men i övrigt ska man knappt märka att hunden är med.
Alla andras hundar sköter sig…
”Alla andras” hundar sköter sig ju så bra, så varför kan inte min göra det? Min hund har fått ryktet om att vara kvarterets värsting så nu vågar jag knappt gå ut med den längre. Känns resonemanget igen?
Problemet är bara att det är en känsla av att alla andras hundar sköter sig. Det är också en känsla att min hund skäller på alla andra utan orsak. Och har du känslan att du är värdelös som inte kan hantera din hund och att din hund är jättejobbig, så kommer den också att vara jättejobbig.
Ja, din hund kanske skäller mer på andra än vad grannes Golden retriever gör. Men den skäller säkert mindre än Gråhunden som din släkting har. Det finns en anledning till varför vi har olika raser, vissa har vi avlat fram för att de ska skälla som t.ex. Gråhunden som använder skallet i jaktsituationen. Andra har vi avlat på att de ska ha lättare för att lyda sin förare eller för att tyst kunna apportera ett byte.
Förväntningar
Så många gånger har vi eller omgivningen fel förväntningar på hundens beteende. Hunden är en levande individ som kommer att överraska dig som ägare. Inte ens de mest väluppfostrade hundar lyder sina ägare blint i varje situation. Du sköter dig inte exemplariskt jämt eller hur? Så varför ska hunden göra det?
Därmed inte sagt att det inte går att förbättra hundmöten för det gör det helt klart! Många hundar mår inte bra av att behöva vara utåtagerande flera gånger om dagen och det är sådana saker vi jobbar med på kursen. Hur ska ägaren hitta de små knep som fungerar med sin hund? Vilka motiveringar fungerar i olika situationer?
MEN en viktig del är att stärka självförtroendet hos hundägaren! Du behöver INTE skämmas för din hund! Och skulle någon annan ha åsikter om hur du sköter hunden så låt dem ha det! Du anar inte hur många ”goda” (=bedrövliga) råd jag har fått av ”experter” eftersom de har sett något hundprogram på tv.
