När jag vaknade till under natten mellan fredag och lördag hörde jag att det regnade kraftigt. Men att det skulle bli så mycket regn förstod jag inte då. På lördag morgon när vi läste nyheterna började det strömma in rapporter om översvämningar och ett extremt vattenflöde i Svartån.
Värst drabbade var de boende i Sala och Heby men mycket av deras vatten rinner vidare ner i bland annat Svartån. I Västerås rinner Svartån precis utanför kolonistugorna vid Biskopsängen och flera av dem blev vattenfyllda. Ett tag verkade det som om de dessutom riskerade att flyta i väg men stugorna stod kvar.
Bara ett par dagar innan kunde vi läsa i lokaltidningen att Västerås stad genomförde en övning i att sätta upp de nyinköpta barriärerna som skulle skydda mot översvämningar. Och nu kom de fram igen, denna gång i skarpt läge. Stadshuset ligger också strax intill Svartån och i källaren finns bland annat stadsarkivet, och det ville de förstås skydda. Därav de blå skydden på bilden ovan.
I vanliga fall brukar våra hundpromenader gå längs med ån men nu var större delen av gångbanan avspärrad. Vi (och en stor del av stadens invånare 😉) gick ner och tittade på vattnet där så var möjligt.
Slukhål
Strax nedanför Domkyrkan går det en liten gångväg och den var inte avspärrad så vi gick in där för att kika. Fast vi ändrade oss snabbt eftersom Sören plötsligt klev rakt ner i ett slukhål. Marken under hans ena fot gav plötsligt vika och foten åkte ner en decimeter.
Båda våra söner arbetar som poliser i Västerås och de hade fullt upp på sina arbetspass under helgen. Det största orosmomentet har varit att någon av dammarna i Sala skulle brista, för då räknar man med att större delen av centrala Sala blir översvämmat. Och vad som i så fall händer nedströms mot Västerås vet ingen. Än är inte faran över men läget ser bättre ut.
Nu har i stället solen och sommarvärmen kommit tillbaka, så vi njuter av den och slåss samtidigt mot myggen! 🦟
