– ”Min hund är mörkrädd, den är mer vaksam och skäller på nästan allt som rör sig”. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra detta av olika hundägare.
Men är din hund verkligen rädd för mörkret eller är det något annat?
Hundars syn
Hundar har en väldigt bra förmåga att se rörelser, både i ljus och mörker. Det är därför din hund inte ser leksaken som ligger still på gräsmattan, trots att du ser den. Men musen som kilar i väg upptäcks av hunden på en gång.
Hundar har bättre syn än vi människor både i skymning och i mörker. Så om din hund morrar åt något när ni går ute på kvällen är det troligen något som hunden ser eller känner doften av. Däremot har hundar inte lika bra mörkerseende som katter har.
Hundar är också ett revirhävdande djur som mer eller mindre ”försvarar” sitt revir. Ett revirhävdande rovdjur måste bevaka sitt revir extra under skymning och nattetid, detta då de flesta rovdjuren är mest aktiva då. Då krävs det att någon i flocken håller sig vaken och alert för att upptäcka en fara i god tid. Även om våra hundar mestadels lever inomhus så finns det fortfarande många hundar som används till att vakta boskap så dessa gener finns definitivt kvar hos våra sällskapsdjur.
Även jakthundar (eller snarare hundar med jakt i generna) kan vara väldigt vaksamma i framför allt skymningen. De vet att både bytesdjuren och andra rovdjur kan gömma sig i skuggorna.
Din hund är troligen inte mörkrädd, den är helt enkelt naturligt vaksam när ni är ute på kvällen. Den ser, hör och känner doften av andra som du inte har en aning om att de finns där.
Mörkrädd äldre hund
Men är din hund verkligen rädd för mörkret så finns det ofta något annat bakom rädslan.
En äldre hund som ser och hör sämre kan bli överraskad och skrämd av att det plötsligt dyker upp någon i närheten. Utomhus kan du kanske rasta den äldre hunden på mer upplysta platser för att underlätta för den. Inomhus kan du låta några små lampor lysa även på nätterna.
En annan orsak till mörkrädsla hos hundar är att hunden har råkat ut för något skrämmande när det har varit mörkt. Det har vi råkat ut för med Aksel. En mörk kväll när vi var ute med honom gick han och nosade på en husvägg. Precis runt hörnet kommer en kvinna ut och kliver nästan på honom. Jag kan garantera att båda två blev lika skrämda av varandra. Kvinnan hoppade högt och försvann snabbt bort medan Aksel gav henne ett riktigt rejält skall. Det tog flera veckor innan Aksel passerade det hörnet igen utan att ge i från sig ett dovt morrande. Men det var bara när vi passerade hörnet på kvällen som han reagerade, dagtid tog han ingen notis om det.
Den typen av rädsla går att träna bort genom att låta hunden sakta inse att det inte är farligt ute. I exemplet med Aksel så tog vi för vana att vi tittade runt hörnet innan han fick komma fram. När vi sedan hade passerat den platsen tillräckligt många gånger utan att något hände så släppte han det.
Beroende på vilken typ av händelse din hund har råkat ut för så kan du kanske leka bort rädslan. Ta för vana att hitta på roliga saker med din hund när ni är ute i mörkret. På så sätt vänder du förväntningen på något läskigt till en positiv känsla.
Som alltid, vill jag betona att om din hund plötsligt uppvisar ett annorlunda beteende ska du först låta en veterinär undersöka hunden. Det är inte omöjligt att en sjukdom eller skada ligger bakom hundens ändrade beteende.
Mörkrädd hund
Min sambos ena son skaffade hund för drygt tre år sedan. Det är en s k ”Rescue dog” , som har hämtats från Rumänien. Det är en tik som var c:a 2½ år då hon kom till Sverige. Gud vet vad hon hann med att uppleva, innan hon fick resa hit. Hon har anpassat sig oerhört bra, är väldigt lugn förvisso beskyddande mot sina närmaste, dvs husse, matte, min sambo, mig och några till. Vi tror att hon har jagat efter sjöfågel, då hon bodde i Rumänien, vilket hon verkar vilja göra då vi är ute(alltid kopplad). Men en sak som är rätt besvärlig är att hon har väldigt svårt att gå ut, då det börjat skymma och blivit dunkelt ute. Hon vägrar verkligen att gå några längre sträckor, även nu då vi går mot ljusare tider. Vintrarna i all ära, är det åtminstone lite upplyst tack vare snö och gatubelysning, förutom dagarna kring nyår, då det knappt går att få ut henne. Är det någon som har tips på hur man kan få henne att inte vara mörkrädd? Ska man hålla henne med kort koppel, intill den som går med henne och kanske ge en liten godbit som belöning? Tacksam för goda råd!
Eftersom ni inte vet vad hon har blivit utsatt för är det mycket möjligt att något extra traumatiskt har hänt henne under de mörka timmarna.
Även om hon har fått det mycket bättre nu kommer det att finnas saker som hon inte kommer att klara av. Det är bra att ha det i åtanke, så gläds åt minsta lilla framsteg.
Försök att ta de längre promenaderna när det är ljust ute. Begränsa utevistelsen så mycket det går under den mörka perioden. Aktivera henne mer inomhus i stället och gå bara ut för att hon ska få göra sina behov.
Parallellt kan ni jobba med henne lite när ni är ute. Börja med att hitta någon övning som hon tycker är rolig. Det kan vara olika trix eller kanske någon sökövning. Detta börjar ni träna på när det är ljust.
Försök att hitta variationer på övningen så att hon inte tröttnar. Sakta och väldigt successivt börjar ni träna detta även när det börjar skymma ute. Var uppmärksam på att hon hela tiden tycker att det är roligt. Börjar hon stressa upp så har ni gått för fort fram.
Att bara gå och mata henne med godis kommer inte få henne att bli mindre rädd. Men var frikostig med godis OCH glatt beröm så snart hon tar ögonkontakt, tar sig tid att nosa lite extra eller spontant hittar på något positivt.
Beroende på hur ni bor så skulle ni också kunna hitta en plats alldeles i närheten där ni har möjlighet att sitta en stund. Dit kan ni gå under dagtid, sätta er där och ge henne ett tuggben eller liknande. Det ska helst vara en plats där inte folk rör sig alldeles intill. Bättre är om ni kan se andra på lite avstånd. Successivt börjar ni sätta er här också en stund när det skymmer. Ge henne även då ett ben att tugga på.
En av mina valpar har ända sedan jag började gå ut med dem i mötkret vid 5-6 veckors ålder varit mörkrädd. Jag har en ganska bra pannlampa men det hjälper inte han är högst ovillig att gå ut på promenad i mörkret även om jag har en vuxen hund med som bara tycker det är härligt med en promenad vilken tid på dygnet det än är och bryr sig inte om det är svart ute. Han går inte ens ut i hagen med flocken utan vägrar och kryper längst in i sängen så jag måste följa med ut och lysa med pannlampan. Kan han vara född med något fel på ögonen? Ingen av kullsyskonen har reagerat så som han.
Verkar han vara allmänt rädd av sig? Även i andra sammanhang?
Om han inte är rädd och osäker i andra sammanhang skulle jag låta en veterinär titta på honom. Spontant skulle jag inte bara undersöka ögonen utan även hörseln. Döva (eller hörselskadade) hundar kan reagera kraftigt på mörker eftersom de inte klarar av att ha tillräcklig kontroll på sin omgivning. Det är inte säkert att du upptäcker en hörselskada hos honom eftersom han har andra hundar runt sig. Han ser och gör som de andra när det är ljust även om han inte hör fullt ut.
Läs gärna på Att äga en döv hund