Vi hade många funderingar innan vi köpte husbilen över hur vi bäst skulle kunna ha med oss Aksel. Det visade sig inte vara så lätt att hitta information om hur andra hade löst problemet med en större hund. Så därför tänker jag beskriva hur vi har gjort.
Åka säkert med hund i husbil
Vi börjar med säkerheten, hur åker man lagligt med en Golden retriever? Eller en annan större hund för den delen?
En liten hund kan man ha i en transportbur som i sin tur sitter fast med ett säkerhetsbälte. Men att släpa med sig en transportbur till en stor hund är en helt annan sak. Det finns visserligen olika burar som går att fälla ihop, men då är de inte speciellt säkra ifall vi skulle krocka eller köra av vägen.
I en husbil är det inte bara platsbrist, man behöver också tänka på lastvikten. Vi har visserligen mer lastvikt än många andra men den är inte obegränsad. Därför förkastade vi tanken på en bur ganska snabbt.
Har man en sittgrupp med en soffa som också fungerar som baksäte så kan man ha hunden där. Hunden som sitter i sätet har sele på sig som i sin tur sitter fast i säkerhetsbältet. Men vi har inte en sådan lösning. Vi har två längsgående soffor på var sida av bilen.
Visst skulle Aksel kunna sitta i den längre soffan, men den är inte så bred att han kan ligga bekvämt utan att ramla ner. Alternativet blev att han får vara på golvet, vilket känns bättre ur alla aspekter.
Hundsele godkänd för bilåkning
Men- han måste ju sitta fastspänd på något sätt. Vi köpte därför en speciell hundsele, AllSafe Harness från MIMsafe. Det är en hundsele som är krocktestad och godkänd för bilåkning.
Selen är rejäl och går att spänna åt för att passa just din hund. Nackdelen med den är att den är ganska tung och känns lite klumpig. Så vid en snabb rastning har Aksel fått ha den på sig även ute, men vid längre promenader har vi bytt till hans vanliga sele.
Selen har dels metallringar och dels ett extra spännband för att kunna knäppa fast hunden i ett bilbälte. Även här stötte vi på problem. Vi har inget riktigt baksäte med bilbälten.
Vi har istället två extrastolar nerfällda i våra soffor. Är det bara vi som åker så har vi sofforna som de är. Vid ett fåtal tillfällen då vi har haft två passagerare har vi fällt upp dessa stolar och då ”försvinner” sofforna.
Bilbältena till dessa extrastolar följer med ner när man fäller in dem i sofforna igen. Därför kan vi inte sätta fast Aksels sele så som det är tänkt.
Istället köpte jag en bältesförlängare i djuraffären. Den korta delen av säkerhetsbältet går att hänga ut trots att soffan är på plats. På så sätt kan vi knäppa fast Aksels sele i den med hjälp av bältesförlängaren.
De få gånger som vi har haft passagerare har jag istället satt fast hans sele i bordsbenet (som är fastskruvat i golvet) med hjälp av ett spännband.
Speciell plats mellan framstolarna
Den mjuka dynan som han hade i vår vanliga bil har vi lagt mellan framstolarna. Vi stoppade också in en tjockare kudde i ena änden när han behövde vänja sig vid att åka husbil. På så sätt fick han en mjuk kant att ligga mot.
Den dynan ligger han alltid på när vi åker. Men även när vi står still så lägger han sig gärna där. Har vi parkerat så växlar han förstås plats, då kan han ligga lite var som helst.
Komma upp och ner från sängen
För det mesta sover Aksel på golvet eller på sin dyna. Men det händer att han vill komma upp i vår säng även på natten. Det var också ett problem eftersom vi har två långbäddar som sitter ihop vid huvudändan.
Sängen är väldigt hög eftersom vi har ett stort garage under den. För dig som inte är van vid husbilstermer så är garaget det stora förvaringsutrymmet längst bak i husbilen. Det kommer man alltid åt utifrån via stora luckor, på vissa husbilar finns det också en lucka inifrån.
För att vi ska komma i och ur sängen så finns det en liten trappa i mitten. Men Aksel har ingen möjlighet alls att använda trappan. Varje stegplan är alldeles för kort för att han ska få plats, dessutom är de höga. Vi ville definitivt inte att han skulle få för sig att börja hoppa upp och ner från sängen så här krävdes en finurlig lösning.
Sören snickrade en ramp med ett extra våningsplan till honom. En bräda sågades till och under den fäste han fyra ben. Den ska ju stå i trappan så det innebar att benen behövde ha olika höjd. De bakre benen är korta och de främre är längre eftersom de står på ett lägre trappsteg. Vi hittade ben som gick att justera lite så att de passade perfekt.
Längst fram fäste han en ramp som går ner till golvet. Han satte också dit pianogångjärn på rampen, eftersom vi har ett skåp bredvid . Så varje gång vi ska in i skåpet så fäller vi upp rampen. När vi stänger skåpdörren fäller vi ner rampen igen och Aksel kan använda den som vanligt.
För kort att stå på
På den första varianten Sören byggde anpassade han längden på toppbrädan så den gick fram till skjutdörren (som vi aldrig använder). Det visade sig vara för kort för att Aksel skulle kunna stå med alla fyra tassarna på brädan. Varje gång han hoppade ner fick han ställa framtassarna en liten bit ut på den sluttande rampen. Det tyckte han var obehagligt så han fick alltid göra någon konstig manöver med att gå något steg framåt innan han satte ner baktassarna på brädan.
Därför fick hela konstruktionen ändras lite. Toppbrädan fick bli längre så att han kan stå på hela. Sören fick därmed göra ett litet uttag i ena kanten för att brädan skulle gå fritt utanför skjutdörren.
För att Aksel inte skulle skulle glida så köpte vi en billig dörrmatta. Den klippte vi så att den passade på toppbrädan och på rampen. Mattan satte vi fast med dubbelhäftande mattejp.
Vi märkte dock att Aksel inte ville gå ner på natten utan att någon av oss styrde honom rätt. Och det kändes ju lite jobbigt att han skulle väcka oss varje gång han ville gå ner. Jag insåg att han troligen inte såg var rampen fanns i mörkret, eftersom mattan vi hade satt uppepå var mörkgrå.
Så när vi ändå fick bygga om alltihop lite så letade vi rätt på en matta som hade en ljusare rand. Vi klippte till den så att randen gick längs med kanten. Efter det hade han inga problem alls att gå (springa) upp och ner.
Några gånger när Aksel hade lite bråttom ner från rampen lyckades han slå till den så att den vickade. Därför köpte vi två ställbara stänger i en husvagnsbutik. De är egentligen avsedda för att fungera som en extra kant i skåpen, men de fyller sitt syfte här också. Vi skruvade till dem så de sitter i spänn mellan toppbrädan och sängkanten. På så sätt sitter hela konstruktionen stadigt även när Aksel har bråttom upp och ner.
Undvika en lerig hund i husbilen
Vi är ju utomhus med Aksel väldigt mycket, oavsett väder. Så att han blir smutsig och lerig går ju inte att undvika. Därför såg vi till att det fanns en utomhusdusch i husbilen vi köpte. Det var ett av våra krav vi hade när vi letade husbil.
Duschslangen ligger i garaget och när den ska användas kopplar vi på den i sitt uttag på utsidan av bilen. Där kan vi duscha av både Aksel och våra kängor den värsta smutsen.
Dessutom har vi en rejäl gummimatta som vi lägger utanför bilen när vi parkerar en längre stund. Innanför dörren har vi en lös dörrmatta som vi alltid tar av oss våra skor på. I hela husbilen ligger ju annars en heltäckningsmatta.
Matplats
Vi funderade lite över var Aksel skulle få sin matplats. Vi har läst att många ställer mat- och vattenskål i duschen men det kändes lite bakvänt. Så vi provade att ställa skålarna nedanför handfatet och det fungerade riktigt bra. I början hällde vi alltid ut vattnet innan vi körde, men det visade sig vara onödigt. Under alla våra resor har skålarna ännu inte ramlat och inget vatten har skvimpat ut.
Webbkamera
Vi hade en webbkamera i villan som vi kunde sätta på när hundarna var ensamma hemma. Den tog vi med oss till husbilen och satte upp ovanför sängen (se pilen på fotot ovan). På så sätt ser vi större delen av husbilen.
Eftersom vi har solceller kopplade till extra batterier samt en inverter så kan vi ha kameran igång även om vi inte har en elanslutning. Det har varit skönt att kunna se hur Aksel har haft det de fåtal gånger han har varit ensam i husbilen.
För det mesta har han suttit i en av sofforna och tittat ut och när han tröttnade på det har han lagt sig ner på sin dyna.
Hur har andra gjort?
Nu när vi har varit ute och åkt har vi sett lite hur andra har gjort. För i nästan alla husbilar vi har träffat på, finns det en hund. Små hundar är ju oftast inget problem, större hundar förvaras många gånger i garaget. Där har lösningarna varierat.
Vissa har helt enkelt ställt in en hundbur och hunden får gå in via luckan på utsidan. Vill man då ha någon uppsikt över sin hund så måste man montera en kamera där bak. Dessutom krävs någon form av ventilation och i vissa fall även värme. Det gäller också att det är tätt så att inga avgaser utifrån tar sig in. Det är inte en lösning vi skulle vilja ha.
Andra har möjlighet att ha en lucka inifrån och bak till garaget. Då har de gjort i ordning en plats till hunden där. Har man då en gallergrind så har man en viss uppsikt över hunden. Nackdelen är återigen ventilation, värme och avgaser. Dessutom är ljudnivån ganska hög i en större husbil och den blir inte direkt lägre av att ha öppet till garaget.
