Vi åkte på A7/E15 genom en stor del av södra Spanien. Den slingrar sig längs kusten men inte ända nere vid vattnet utan några mil norrut. Tidvis såg vi Medelhavet uppifrån bergspassen. De flesta städerna ligger längre ner mot kusten så dem såg vi bara på avstånd.
Skillnaden var enorm mot vad en turist får se när man besöker en stad vid kusten jämfört vad vi såg lite mer norrut. Det vi såg var plast, mil efter mil. I dag räknar man med att det rör sig om ca 40.000 hektar! Så stora arealer att de syns tydligt på alla satellitbilder.
Nyfikna som vi är, var vi naturligtvis tvungna att ta reda på varför all denna plast bredde ut sig så mycket. Det visade sig att plasten döljer odlingar som förser övriga Europa med frukt och grönsaker.
Ökenklimat vid Almeria
Klimatet i regionen är egentligen ett rätt torrt ökenklimat med en årlig nederbörd på 200 mm regn och en medeltemperatur på 19° C. Det säger sig självt att det inte är lätt att få något att växa här.
De fåtal grödor mänskorna lyckades att odla blåste många gånger sönder. För att få skydd för vinden började några bönder sätta upp plast på stolpar för att skydda sin odling. På 1960-talet insåg man att plasten förlängde säsongen om man i stället byggde växthus av den. Antalet sorter att odla kunde också ökas.
Hydroponisk odling
Under 1980-talet kom nästa stora innovation, hydroponisk odling. Det innebär att plantorna växer i plastsäckar som innehåller vatten och näring, men ingen jord. Bevattningen sker via droppslangar så inget går till spillo.
Både spanska staten och EU har varit med och finansierat utbyggnaden av detta, vilket har gjort att många spanjorer har haft möjlighet att starta större odlingar på sin mark.
Visst finns det ett antal stora ”riktiga” växthus också som är byggda på en ordentlig stomme och där plasten tycks vara i form av hårda skivor. Men majoriteten är av denna enklare typ som troligen inte håller lika länge.
Odlingar under plasttälten
I dag räknar man med att det odlas över 2,7 miljoner ton med grönsaker i dessa plasttält. Det är främst tomater, gurka, gröna bönor, sallad och paprika som växer där och som skördas under oktober till januari. Under maj-juni är det melonernas tur.
Nackdelar
Bortsett från att det ser gräsligt ut med all denna plast går den sönder ibland. Då tycks det vara allmänt förekommande att bara låta plastskynkena ligga bland övriga sopor som är slängda här och där. För här tycks det inte vara någon sophantering och definitivt inte någon återvinning. 😨 Mellan alla ”växthus” ligger nämligen stora sophögar med plast och allehanda bråte.
Även havet får sin andel av plast vilket naturligtvis inte är bra för miljön. Miljöorganisationerna protesterar förstås.
Denna odling kräver mycket vatten och forskare varnar för att det pumpas upp alldeles för mycket grundvatten. Alla dessa pumpar och avsaltningsanläggningar kräver också mängder av energi.
Odlarna använder sig också mycket av immigranter från framför allt Afrika när det är dags för skörd. De får dåligt betalt och har usla arbetsvillkor.
Fördelar med plasten
Naturligtvis finns det fördelar också.
Europa får en mängd grönsaker som vi inte skulle ha tillgång till annars. Vi hade behövt värma upp stora växthus på annat håll i stället, vilket ju inte hade varit bättre ur miljösynpunkt.
De lokala odlarna och transportsektorn tjänar pengar på sin verksamhet. Tillverkarna av plast har etablerat sig i området och kan anställa personal.
Men all denna plast reflekterar också solens strålar tillbaka till atmosfären, vilket får klimatets uppvärmning att minska i detta område. Studier har visat att medeltemperaturen i området har sjunkit med 0,9° C. Samtidigt har omgivande platsers medeltemperatur stigit med 1-3° C.
Sluta handla grönsakerna?
Så frågan är ju, ska man sluta köpa grönsaker härifrån? Rent praktiskt är det nog svårt att helt sluta. Visst, jag behöver inte köpa spanska tomater mitt i vintern, men de tomaterna förekommer ju även i t.ex. tomatpuré eller krossade tomater.
Jag kommer nog definitivt att tänka mig för när jag handlar efter att ha sett detta enorma område täckt i plast. Så de smaklösa tomaterna får nog allt ligga kvar i affären och gurkan får vänta tills den svenska dyker upp igen.
