Barn och hundar brukar kunna fungera bra ihop, så länge som det finns närvarande vuxna. Barn som växer upp med husdjur brukar lära sig hur man beter sig mot djuren.
Vi har haft katter under hela tiden som våra tre, nu vuxna, barn växte upp. När de blev äldre skaffade vi dessutom en hund. Det syntes väldigt tydligt på deras kompisar om de var vana vid djur eller inte. De kompisar som inte själva hade djur i sin närhet hade svårare att förstå att våra djur inte tyckte om att alltid bli klappade eller burna på. Där fick vi vuxna styra upp barnens närvaro runt djuren.
Nu har vi i stället tre små barnbarn som ska lära sig att umgås med djur. Två av barnen (3 och 1 år gamla) har själva katter och kaniner i sin familj. Det tredje barnet (1 år) har inga husdjur i hemmet.
Nu är alla barnen fortfarande väldigt små. 1-åringarna får vi hjälpa för att de ska kunna klappa Aksel och katterna på ett bra sätt. Den 1-åring som har katter i hemmet har börjat förstå hur man klappar fint, men än går det naturligtvis inte att lita på att hon gör det varje gång.
3-åringen förstår att det kan göra ont på djuren om man inte är försiktig men även honom behöver vi ha förstås ha uppsikt över. Precis som alla barn testar han vad som händer om man ”råkar” ställa sig på svansen.
Använd sele och koppel även inne
När vi är och hälsar på hos barnfamiljerna så brukar vi låta Aksel ha sin sele och koppel på sig. Anledningarna är flera. Aksel blir väldigt glad och exalterad när det händer en massa runt honom. Med kopplet på kan vi ha koll på att han inte springer och välter någon av barnen. Han är ju större än de två småtjejerna och de har ännu inte riktigt lärt sig att gå själva. Med ett koppel på så har vi också möjlighet att hålla Aksel borta från all mat och alla leksaker som hamnar på golvet.
När barnen är och hälsar på hemma hos oss, har Aksel ett halsband på sig. Hos oss kan han röra sig lite friare men vi behöver fortfarande få stopp på honom i olika situationer. Då är det lätt för någon av oss vuxna att ta tag i halsbandet om det skulle behövas.
Viktigt att tänka på när man är flera vuxna på plats att vi faktiskt säger till någon som får ta ansvaret för Aksel om vi går i från rummet. Det är så lätt hänt att man tänker att någon ser vad som händer, men alla kan vara upptagna på något annat.
När vi var barnvakt åt 3-åringen en hel dag så pratade vi förstås om vad Aksel tycker om. Han tycker visserligen om att få mat, men inte hela tiden. Det var nämligen en liten 3-åring som kom på att han nådde ner i Aksels fodertunna och att han då kunde fiska upp lite mat. 😆 Däremot fick han gärna hjälpa till och ”träna” Aksel att sitta eller ligga på kommando.
Här kan du läsa mer om Barn och hundar.
