Detta äventyr att flytta in i en husbil och åka runt i Europa har inte bara påverkat oss, det har naturligtvis påverkat Aksel också!
Jag har skrivit en del om hans rädsla för att åka husbil och det har förbättrats avsevärt. Så länge som vägarna inte är alltför dåliga (som i inlägget från Spanien) är han numera lugn. Han har inte kommit så långt att han kan lägga sig på sidan och slappna av helt. Men han andas i normal takt, han byter lugnt ställning när han känner att det behövs och han kommer fram och buffar med nosen när han vill att vi ska kela med honom.
Om han känner att han behöver lite extra stöd så lägger han sig mellan soffan och bordsbenet. Där är det lite trängre och han kan få stöd längs med hela ryggen. Där lägger han sig gärna även när vi står still, med skillnaden att han faktiskt sover då.
Det gäller förstås att vi har koll på honom när vi åker. När jag märker att han börjar bli lite orolig så är det ofta dags att stanna. Antingen behöver han gå ut, men det kan också vara att han är törstig. Sedan lägger vi ju in pauser längs vägen för att både han och vi behöver röra på oss. Vi försöker också att undvika att åka bil flera dagar i sträck.
Nyfiken på omgivningen
När vi stannar någonstans är Aksel väldigt nyfiken på vad som finns utanför bilen. När vi öppnar dörren sticker han nyfiket ut huvudet för att kolla läget. Snabbt tar han ögonkontakt för att få tillåtelse att hoppa ut. Då börjar ett intensivt nosande för att se vilka andra som kan finnas i omgivningen.
Hundmöten
När vi bodde i hus visste han mycket väl vilka andra hundar som brukade röra sig i området. Dök det upp någon som inte tillhörde den vanliga skaran, kunde han bli väldigt misstänksam. Vissa hundar kunde han skälla ut, andra ville han fram till för att kontrollera vem det var.
Nu dyker det upp nya hundar hela tiden. Vissa är kopplade, andra är lösa. Ibland får han hälsa på den andra hunden men lika ofta så passerar vi bara. Det har fått honom att bli mer självsäker. Han behöver inte säga till, om inte den andra hunden skulle börja mucka med honom. Men många gånger har jag kunnat få hans uppmärksamhet även när den andra hunden skäller på oss. Det märks på honom att han litar på att vi fixar situationen tillsammans.
Han har också börjat ”skvallra” när det kommer en hund. Det är något han kommit på själv, skvallerträning gjorde jag med honom som valp för att slippa jakt på harar. Men nu har han alltså utökat det till andra hundar.
Folksamlingar
Att gå bland en massa människor har han aldrig tyckt om. Det kan jag förstå, att hela tiden vistas bland en massa ben och svängande väskor/kassar kan inte vara roligt. Speciellt som han inte får någon överblick av vad som händer runt omkring.
När vi bodde i villan var det sällan han behövde utsättas för större folksamlingar. Det hände någon gång att vi passerade skolan just som eleverna vällde ut på rast. Men ofta såg vi det på håll så vi kunde välja att gå åt sidan.
Nu följer han med oss i princip vart vi än går (undantag livsmedelsbutiker). Eftersom ställplatser ofta är lite i utkanten av städerna så får vi promenera väldigt mycket. Så numera är han ganska van vid folksamlingar.
Vi försöker dock tänka på hur han är placerad bredvid oss. Har vi möjlighet att gå i bredd, så gör vi det. Då kan han gå mellan oss två och det märks att han slappnar av på ett helt annat sätt då. Är det för smalt för att gå i bredd, så försöker vi att ha Aksel på insidan mot husväggen/muren/planket. På så sätt slipper han undan de flesta människorna.
Bilar, motorcyklar och mopeder
När han var ca ett år gammal blev han rejält skrämd av en moped som gasade på för fullt bara några decimeter från honom. Sedan dess är mopeder/motorcyklar väldigt obehagliga enligt Aksel.
Det jag har gjort är att gå åt sidan med honom, om det är möjligt och att stanna så att mopedisten får fortsätta förbi oss. Under tiden har han fått en godbit att tugga på (vilket är lugnande). Det är numera ett så inövat beteende att han själv stannar så fort en moped närmar sig. Nu behöver han inte alltid få en godbit, men ibland får han det som en påminnelse att han gör rätt.
Att han ska stå stilla när mopeden passerar har att göra med att jag inte ville att han plötsligt skulle rusa i väg åt något håll. Det gjorde han i början, han ville ju komma därifrån. Men risken var ju stor att han i stället hade lyckats komma framför mopedisten, vilket ju hade gjort saken värre.
Bilar är heller inte så roliga, speciellt inte om det är många. Och det är det ju i en stad, det kan man ju inte komma ifrån. Men även där försöker vi tänka på var Aksel är placerad. Vi försöker ha honom på den sidan som är så långt från trafiken som möjligt.
Annorlunda miljöer
I Sverige får hunden sällan följa med i olika offentliga lokaler. Här i södra Europa är det tvärtom, hunden får följa med nästan överallt. När vi rör oss så här så blir det naturligt att Aksel är med.
Han har varit med i köpcentrum, på caféer och nu senast i en bilverkstad. Ibland när vi har varit osäkra på om han skulle få följa med in, så har vi frågat personalen. De har mest sett förvånade ut och konstaterat att – Javisst, så klart att han får det! I livsmedelsbutiker och muséer är hundar oftast inte tillåtna.
När husbilen hastigt hamnade på verkstad så var naturligtvis Aksel också med när vi körde in. Att gå därinne med alla konstiga lukter och ljud av en mekaniker som bankade loss delar, tog han med ro. Tyckte matte att vi skulle vara där, så var det väl okej verkade han resonera. Han stod lugnt vid min sida medan vi diskuterade med mekanikerna om vad de skulle göra.
Skäller inte på alla
Vi hade en fundering på hur Aksel skulle reagera på att det hela tiden rör sig folk runt husbilen. När grannarna vi hade i huset kom hem, skällde alltid Aksel. Det var ju någon som rörde sig på gatan! Även om det var samma granne som han hade träffat i flera år, så var han tvungen att tala om att de var utanför huset.
Att bo på en camping eller ställplats innebär att det hela tiden är folk som rör sig utanför bilen. Dessutom är ju inte husbilen lika ljudisolerad som ett hus, så det hörs rätt bra när de pratar utanför. Många har ju också hund med sig, så även de hörs tydligt.
Men Aksel skäller betydligt mindre nu. Det händer någon enstaka gång att han säger till men han tystnar snabbt när vi säger att vi har hört. Så där har han definitivt ändrat sitt beteende.
