Hundens status i Portugal håller på att ändras. Myndigheterna stiftar nya lagar om hur många hundar (och katter) en familj får ha och hur de måste ta hand om dem. Men det är en lång process att ändra på folks synsätt på djuren.
I vissa områden är det väldigt vanligt att hunden står bunden i trädgården. De sitter fast i sin lina och kommer aldrig ut på någon promenad. De kan röra sig i linans längd ca 5-10 meter men det är allt.
Naturligtvis blir de frustrerade och står och skäller på allt som rör sig utanför. Börjar en hund skälla så följer snart alla hundar i kvarteret efter. Det innebär att man i princip alltid kan höra hundskall någonstans ifrån.
Vi har också sett hundar som är till synes hemlösa och de vandrar runt som de vill. De hundarna råkar också i slagsmål med varandra och då är det bäst att hålla sig därifrån. Ser vi en hund utan förare som kommer mot oss så går vi alltid en annan väg med Aksel.
Men det finns också områden där vi möter människor, då ofta yngre personer, som är ute och går med sina hundar. På stränderna släpps de lösa så här års. De flesta av dessa ägare verkar ha ganska bra uppfostran på sina hundar eftersom de följer sin ägare så snart de har fått kolla in vem Aksel är.
Utländska hundägare
Sedan har vi hundägarna som inte är portugiser. Antingen att de bor här mer permanent eller bara är på besök men de är från ett annat europeiskt land. Deras hundar är ofta kopplade med ett flexikoppel.
Ofta när vi möter dessa hundägare släpper de bara fram sin hund för att låta den hälsa på Aksel. Ägaren själv befinner sig flera meter bort medan hundarna ska kolla in den andra. Naturligtvis snurrar hundarna runt varandra för att nosa. Det får till följd att kopplen trasslar in sig, både i varandra och i hundarna.
Har då den andra hundägaren dessutom två hundar blir ju trasslet ännu värre! Allt med risk för att någon gör sig illa. I vissa områden är det dessutom dåligt upplyst på kvällarna och då ser man inte alls var dessa tunna koppel hamnar.
Mötte fyra hundar
Det värsta var nog för någon kväll sedan när vi mötte två kvinnor (från ett nordiskt land) som var ute med totalt fyra mindre hundar. Alla var kopplade med varsitt flexikoppel. Den ena hunden var rädd för större hundar (fick vi veta senare) så den kvinnan gick ut lite åt sidan med sin hund. Problemet var bara att hennes andra hund, var ca 4 meter i från henne. Det tunna flexikopplet spärrade alltså hela gångvägen så vi stannade förstås en bit ifrån.
Innan hon hade fått in hunden hade den trasslat in sig i kopplet till den andra kvinnans ena hund. Den hunden var då nästan framme hos Aksel. Plötsligt är vi omringade av fyra hundar (varav den ena är rädd för Aksel) som samtliga har dessa tunna flexikoppel. Att i det läget försöka se till att inte Aksel eller någon annan fastnar och gör sig illa var inte lätt!
Jag håller fortfarande fast vid min åsikt som jag bloggade om 2016 (Är det bra eller dåligt med flexikoppel?) att nackdelarna med dessa koppel överväger. Därför säljer vi heller inga flexikoppel i webbutiken.
